En veckas vila och både Melvin och Malte glömmer bort allt dom lärt sig.. ;) Red båda två på "golfrundan", ca. 40-50min grusväg och sista/första biten hem/hemifrån rider man på vägen. (Beror på vilket håll man rider åt helt enkelt.) Började med Melvin som skötte sig bra till en början. Började rida asfalten med han och sedan grusvägen. När vi nästan precis var av vägen så gjorde han ett jäkla lufthopp igen och sparka rätt ut mot vägen. Himla tur att det inte kom en bil alltså! Han har börjat busa mer och mer när man rider nu, tror han börjar få en hel del självförtroende och bli lite kaxig & trotsig. Självklart kul att han tar för sig men det finns en gräns och han passerar verkligen den gränsen när han hoppar och sparkar på vägarna. I skogen kan det vara okej men verkligen inte på vägarna. 

Sen skötte han sig fint tills vi kom till grusvägarna. Där är en golfbana längs med och på den var där utsatt flaggor vid vissa hål som blåste väldigt mycket. Tog några minuter att övertala Melvin att gå förbi och då flög vi iväg i "hjälp jag kommer dö så läskigt"-trav, haha! Sen skötte han sig faktiskt bra resten av vägen hem men ja, inte helt nöjd med honom.

Sedan var det dags för Malte. Han var supersnäll ut från gården och förbi grannarnas hus, men sen då jäklar. I huset efter grannarnas så planterade de träd i en hage och där tänkte Malte inte gå förbi. Tog minst 5-6 minuter innan vi kom förbi. Hade tyglarna i en hand och fick piska han på rumpan med den andra medan han bockade och bockade. Tur man har bra balans för det blev en jäkla åktur, hehe. Tillslut gav han sig och då var det också en "hjälp jag kommer dö"-trav förbi. Sen skötte han sig skitbra fram tills en bro på en grusväg. Visserligen var det inte hans fel just då men han kunde ändå skött det lite snyggare. I alla fall så precis när vi skulle över så flyger det ut flera fåglar underifrån bron rätt framför oss. Det verkligen kändes som att jag och sadeln stannade kvar i luften och Malte bara kröp bakåt ur den. När jag då i reflex skänklade på så hoppade han över hela bron och fortsatte sen en bit i galopp tills jag kunde lugna han. Sen var han rätt stirrig och rädd för allt tyvär men ja, det är sånt som händer.

 

Som ni läste så blev det helt enkelt en hel del överraskningsmoment för mig idag. Livet med unghästar helt enkelt. Hoppas de är tillbaka som vanligt imorgon för då får de ridas lite hårdare i skogen så jag kan få ur den mesta energin...