Ett otroligt inspirerande citat som nog är mitt favorit. För det spelar ingen roll vad du än håller på med, du måste vara beredd på att jobba hårt och slita för att ta dig någonstans. Jag satt och kollade på Therese Lindgrens video om det (ni hittar den här) och det var då jag blev så extra inspirerad av det. Det kommer alltid finnas folk som är mer talangfull än vad du är, men du kan alltid jobba hårdare än de personerna och bli bättre.

Jag kan ta mig själv och ridsporten som ett exempel. Min familj har aldrig haft pengar i överflöd så vi har haft råd att låta mig träna för dyra tränare regelbundet eller köpa en egen häst till mig själv men trots det står jag här där jag står idag. Med erbjudande om att åka till Tyskland och jobba där, blott 15 snart 16 år gammal. Varför tror ni att det är så? Det är i alla fall inte för att jag legat och sovit till 13 varje helg, festat skiten ur mig själv, träffat kompisar varje kväll osv. Nej, det är för att jag i flera år kämpat röven av mig i olika stall. 8 år gammal red jag en gång i veckan på små b-ponnys och nu 15 år gammal rider jag på 3-åringar värda flera hundratusen kronor. 

Jag har fått höra från många inom olika dicipliner vilken talang och känsla jag har med hästar men den talangen hade inte gett mig ett skit om jag inte hade jobbat. När jag var 11-12 år gammal cyklade jag en flera mil lång runda med en kompis och frågade i vartenda stall vi passerade om de behövde hjälp med sina hästar. Det slutade med att vi mockade 2-3 gånger i veckan mot att vi fick borsta hästarna. Jag fick bli skötare på en 2-årig minishettis-hingst som jag var livrädd för och inte kunde hantera. Var där i några månader innan jag cyklade till ett annat stall där jag var i cirka ett år. En snart 30år gammal b-ponny och en gammal avelstravare. 

Började på Ystad Ridklubb, jobbade där 8-15 på lördagar för att få rida 1-2 extra gånger i veckan. Byggde upp mitt namn där och fick förmånen att rida hästar extra på lov, ibland upp till 5 hästar per dag. 

Fick sen börja rida en tävlings D-ponny som skulle igång, började rida Magoo och därefter Malle. Jag vet inte hur allt gick så fort men det jag vet är att jag i 8år aldrig tagit en lugn stund från hästarna. Jag har alltid letat efter nya hästar och helt plötsligt vände det och jag behövde inte leta hästar längre, erbjudandena kom till mig istället. 

Att folk rekommenderar mig är något som gör mig så glad idag. Aldrig att jag trodde att jag skulle komma såhär långt men det är för att jag aldrig gett upp och jag råder er till att aldrig ge upp över er passion. För den dagen kommer komma då du kan tjäna pengar på det du brinner för att göra.

Det är klart, det är inte alltid superkul att gå upp klockan 7 en lördagmorgon men dunkande huvudvärk för att man knappt hunnit sova för man gick i skolan plus red 5 hästar sen på kvällen, för att rida 5 hästar till den dagen. Men när man står där på eftermiddagen, med fem timmar tills erfarenhet från sadeln med pengar i handen. Då känner man hur värt det det är. 

Jag är så tacksam för alla människor som låtit mig jobba i deras stall för inga pengar alls, alla de som låtit mig rida deras hästar, alla de personer jag tränat för, alla de som tränat för mig, mina otroligt stöttande föräldrar och mina otroliga vänner som är så förstående att jag inte har tid att umgås mer än i skolan för att jag alltid har hästar att rida. Utan er hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag är även otroligt tacksam att jag aldrig gav upp trots att jag stod där gråtandes med den lilla minishettisen som vägrade gå in i hagen och reste sig mot mig, med ägaren som satt i en solstol och kollade på. Talangen tog mig till en nivå, men det hårda jobbet tog mig till nästa.